S:t Helena – BoråsMarbo 66-89

14 december, 2006

NULL

Denna regniga onsdag i december styrde vi kosan mot Skövde för att möta St. Helena. Glada i hågen strosade vi in i hallen för att mötas av plexiglassplitter över hela golvet – igen! Förra året dunkade Jonas Jerebko, till allas stora förtret, sönder plankan i Helenahallen och den matchen blev 3 timmar försenad. Det här året spelar ju Jonas i Plannja, så jag kan inte bli arg på honom igen. Tydligen var det någon i hemmalaget som också gillade att hänga i ringen – så nu är jag arg på honom istället…

 

Vi fick ganska snart besked om att matchen flyttades till Skövdes arenahall och skulle börja 20:45. I detta läget blir det så att säga att välja mellan pest eller kolera – spela hungrig som ett troll, eller mätt som ett troll som nyss har ätit. Vi valde alternativ nr. 2 - tog en bit mat och förflyttade oss till arenahallen.

 

20:45 kom matchen igång och maten hade gått rätt ner i benen som var som degklumpar. St. Helena anförda av korgkrossaren Mattias Johansson höll jämna steg genom hela den första halvleken som från vår sida blev en orgie i missade närskott och simpla försvarsmisstag. I det kaos som omgärdade matchen blev lagspelet en smula lidande. Tack vare att Tim och Jonas sköt bra lyckades vi ändå gå till halvtidspaus i ledning 38-35.

 

Efter att coach ännu en gång hade poängterat vikten av att var och måste stoppa den spelaren man håller i försvar tycker jag att vi rycker upp oss ordentligt i andra halvlek. Det är åter Tim (totalt 29 poäng) och Jonas (24 poäng) som ser till att vi rycker i poängprotokollet. Vi täpper till lite bättre i försvar och slutresultatet kan till slut skrivas till 89-66. Det är återigen ingen lysande insats från vår sida, men St. Helena ska samtidigt ha en del beröm. De är ett betydligt bättre lag nu än när vi mötte dem på försäsongen. Dels har de en center i form av 211 cm Mattias Johansson, dels spelar resten av laget betydligt mer aggressivt och med mer självförtroende nu.

 

I övrigt noterar jag att jag har fått äran att uppleva två helt nya saker i basketsammanhang:

 

- En basketettamatch med mänsklig 24-sekundersklocka som faktiskt gick exakt på hundradelen och dessutom hade en tydlig och klar ton.

 

- Därtill en ny regel som gör att hemmalaget vid avblåsning plötsligt kan tilldömas två poäng utan att ha varit i närheten av att komma till avslut. Nummer 6 i St. Helena fick poängen – men vem fick assisten? Eftersom det börjar lacka åt jul tippar jag på självaste Julomten…

 

Sammanfattningsvis konstaterade vi i omklädningsrummet att vi inte gör någon särskilt bra match. Vi vinner ändå med 23 poäng och med tanke på hur kvällen (ur)artade sig ska vi inte vara allt för nedslagna av att spelet inte fungerar fullt ut. Vi stänger bokslutet 2006 och börjar basketåret 2007 med 10-1 i record. Visst hade det varit ljuvligt med en nolla i förlustkolumnen, men vi kan trots allt inte ligga högre i tabellen än vi gör just nu.

 

Slutligen vill jag passa på att önska god jul och gott nytt år. Jag vill även passa på att sända med ett julrim till vår sekulariserade hip-hopfilosof Henke Svensson: ”Jultomten finns visst – det var hans som gjorde assist!”

 

/Markus Franzén

 

http://www.bt.se/bt/btartikel.asp?version=304325

Läs mer

BoråsMarbo – EOS 75-67

11 december, 2006

NULL

En otursam vecka följdes upp med en tursam vinst på söndagen. Efter att han på träning skadade sitt knä på nytt blir det troligen så att vi får klara oss utan Andreas Carlsson en bit in i 2007. Tråkigt då Slim är en sådan spelare som vågar göra det oväntade och ställer till oreda i motståndarnas försvar. Kanske just en sådan spelare som hade behövts i gårdagens match mot Eos. Dessutom saknades Jocke och undertecknad pga sjukdom, respektive skada.  

 Rasmus

Trots att vi ligger i toppen och Eos strax ovanför botten var matchen helt jämn från andra quartern tills det var någon enstaka minut kvar. Redan inledningsvis såg vi ganska slitna ut och det där lilla extra i benen saknades. Det såg ändå ut att bli en ganska komfortabel match efter en quarter, då vi ledde med 20-10. Sedan lyfte Eos bänk motståndarlaget och knaprade sakta och säkert in. Det såg ut som vi saknade den där viktiga förmågan att vinna varje moment i matchen. Det var halvskarpa passningar, halvhjärtad utblockering vid defensiva returer och halvbra skottval. Alltså inga katastrofala misstag men bara sådär halvbra och det räcker inte mot ett motståndarlag som hela tiden kämpar vilt för varje lös boll.

 

Kanske berodde det på att vi inte kunnat vara fullt manskap på träningarna i veckan på grund av skador och sjukdomar. Kanske berodde det på en smula underskattning i kombination av slitna ben och huvuden. Sanningen visade sig hur som helst vara att Eos aldrig, aldrig gav upp. Det unga motståndarlaget slet kopiöst och fick en hand på varje lös boll. Ändå hade vi en 5-poängsledning strax innan halvtid men så plötsligt har Eos en spelare helt fri med bollen en bit utanför 3-poängslinjen, efter ett litet missförstånd i försvarsspelet och *poff* så är marginalen i halvtid bara 2 poäng.

 

I halvtid talade coach om att fokusera, spela säkert och framför allt att kontrollera försvarsspelet genom att vinna duellerna man mot man. Från bänken ser man hur varje spelare i vårt lag verkligen försöker, men på något sätt hamnar vi hela tiden på mellanhand och bollar som vi normalt sett brukar håva in studsar hit och dit för att slutligen hamna i motståndarnas händer.

 

Ställningen är helt jämn genom den tredje quartern och så fortsätter det in i den fjärde. Vi spelar tidvis bra, pushar upp bollen i anfall och får bra skottlägen men bolluschlingen vill bara inte i korgen. En bit in i sista quartern tar Eos ledningen med 57-54 och Eos coachstab driver frenetiskt på sina spelare som krigar för varje lös boll. Just när det ser som mörkast ut kliver Rasmus Tordne in i handlingen och sänker ett par treor och därefter biter vi ihop och lyckas hålla undan till vinst med 75-67.

 

Med tanke på förberedelserna och hur matchen utvecklades tycker jag vi ska vara nöjda med vinsten. Vi har hela tiden goda intentioner och en tanke med vårt spel, men en dag som denna när den rätta energin saknas och små detaljer missas är det inte lätt att vinna snyggt.

 

Jag tycker att Tim ska vara nöjd med sin insats. Han missar några skott han normalt sätter, men spelar ett aggressivt försvarsspel genom hela matchen. På den punkten har han förbättrat sig oerhört i år. Veli fick dra ett tungt lass, med många minuter på banan och foulproblem i hela andra halvlek då jag inte kunde gå in och avlasta honom de minuter jag brukar göra. Veli gör ändå 21 poäng och sliter hårt hela matchen. Henke missade några skott men kämpar kanske hårdast av alla. Hans 11 returer och 3 steals är mer än godkänt. Rasmus hade en tung dag men klev som sagt fram när det behövdes och Jonas står som vanligt för en gedigen insats trots att inte heller hans skott hittade nätet så ofta som vi är vana vid.

 

Nu har vi en match kvar innan det är dags att fira frosseriets och kommersialismens stora högtid. Förhoppningsvis är både jag och Jocke tillbaka och kan träna för fullt innan det är match mot St.Helena, borta på onsdag. Det vore onekligen skönt att gå till juluppehåll med 10-1 i vinst/förlustkolumnen…

 

/Markus Franzén

 

http://www.bt.se/bt/btartikel.asp?version=303610 

Läs mer

NUBF – BoråsMarbo 68-96

4 december, 2006

NULL

Inför matchen saknades ett par spelare. Slim är fortfarande inte 100% efter knäskadan för ett par veckor sedan och Jocke har varit sjuk i veckan. Dessa båda åkte inte med på resan till Norrköping, som är en av de längsta resorna vi har i vår serie. Med tanke på resan var det kanske inte konstigt att benen var sega de första minuterna. Vi inledde matchen skralt och NUBF gjorde 6-0 på bara någon minut. Sedan kom vi igång något bättre och tog kommandot i matchen. Första halvlek är egentligen inget värt att berätta mer om. Vi spelar ett ganska knackigt spel offensivt och NUBF varierar mellan man-man, zon och box and one på Tim. Defensivt är vi inaktiva och i paus har vi ledningen med 40-36.

 

Början på tredje quartern gör vi 12-0 och rycker, efter bland annat tre raka trepoängare från Tim. Vi taggar upp försvaret en del i andra halvlek och detta tillsammans med att NUBF tröttas gör att vi håller ledningen runt 20 poäng quartern ut. I sista akten spelar vi runt hela laget och de yngre spelarna Darko och Almis visar framfötterna. Almis fastställer slutresultatet till 96-68 med en basline-jumper några centimeter innanför trepoängslinjen par sekunder kvar – inga nerver hos junioren alltså!

 

Det som är positivt med matchen är att vi tidvis genomför våra spelsystem riktigt bra. Vi har en hel del fina kombinationer och de 8 assists som statistikpersonalen lyckades peta in i protokollet var en ren skymf mot hur verkligheten såg ut. Tydligen förlorade vi även returtagningen, även om känslan är att inte heller detta stämmer. Tim visar än en gång ett skytte som är landslagsklass – det finns helt enkelt inte många skyttar i Sverige som kan prestera ett så högklassigt skytte match efter match.

 

Mindre bra är att vi fortfarande gör för många turnovers. Statistiken visar att vi gjorde 6 stycken, men hade vår egen statistikpersonal suttit vid datorn hade siffran troligen varit en bit över det tredubbla… Vi spelar inte heller särskilt bra defensivt. NUBF består av ett gäng kämpaglada ungdomar, plus Mohammed Neffati som har ett par säsonger med ligalaget Norrköpig Dolphins i ryggsäcken. Neffati bär upp NUBF med sin fighteranda och är en av seriens bästa insidespelare. NUBF ska egentligen inte göra 68 poäng på oss, men när vi ger dem möjlighet att scora tar de givetvis chansen.

 

Nåväl. Nästa match är mot EOS i Kinnahallen på söndag kl. 16. Förhoppningsvis har skador och sjukdomar läkts till dess så att vi kan spela med full trupp. Väl mött då!

 

Länk till BT:s artikel:
Länk till artikel i Norrköpings Tidning:
 
Läs mer
MENY