Mer än bara basket: Adama Darboe #44

Mer än bara basket: Adama Darboe #44

Adama Darboe var länge en fotbolls- och badmintonkille. Det var först vid 13 års ålder som hans kompis tog med honom på en basketträning och Adama förstod innebörden av att börja älska en sport från första sekund.

Bara en basketträning senare blev han uppflyttad till A-laget. Efter ett års spel insåg han att det verkligen var basket han skulle satsa på. Han började studera på Danmarks bästa basketgymnasium och efter studenten valde han mellan att spela collegebasket i USA eller att åka till Island och spela professionellt. Egentligen var det aldrig ett svårt val.

 Det har alltid lockat mig att spela basket professionellt. Jag ser det som en stor välsignelse att kunna göra någonting man älskar och samtidigt få betalt för det. Det fanns såklart många människor i min närhet som tyckte att jag skulle åka till USA, men jag höll inte med. USA har aldrig känts som det rätta valet för mig. Jag är uppfostrad till att följa mitt hjärta och lyssna på magkänslan. Island var en fantastiskt bra upplevelse och en bra start för min karriär.

SM-GULD

Efter två år på Island hann Darboe med ett proffsår i Spanien. Trots att han trivdes väldigt bra i värmen, beslöt sig 29-åringen för att komma hem efter säsongen.

– Jag åkte hem till Danmark och började spela för min moderklubb. Klubben hade gjort så mycket för mig när jag var yngre och jag ville ge tillbaka. Min mamma var ensamstående när jag var liten och försörjde mig och min bror. Hon la alla pengar på oss två, men min moderklubb betalade mycket för mig också, allt från resor och mat till bussbiljetter. Laget hade under en längre period varit ett förlorande lag. Jag ville ändra på det och hjälpa dem att bli ett vinnande lag.

Parallellt med basketen utbildade han sig till lärare, men efter fyra år på dansk mark insåg Adama att han inte var färdig med professionell basket på högre nivå. Han kom i kontakt med en svensk agent och resultatet blev en säsong i Jämtland innan magkänslan drog honom vidare till Borås. Hit kom han med en enda vision: att vinna SM-guld.

Det är därför jag är här. Det är ju det man kommer ihåg, ett mästerskap som symboliserar det året när man var bäst. Men jag vill också utveckla mig själv och bli den bästa spelaren jag kan vara. Jag vill titta tillbaka på den här säsongen och kunna säga att jag pressat mig själv så hårt att jag inte hade kunnat göra någonting annorlunda.

LEDARSKAP I BLODET

Men det finns en skillnad på Adama Darboe från förra året och från det här året. Den 29-årige dansken är ny lagkapten för säsongen.

Det är ett väldigt enkelt lag att vara kapten över. Vi har några äldre spelare som är rutinerade och vet hur man är professionell. Vi har även några rookies, men de unga killarna är väldigt lätta att lära och de lyssnar. Jag visar dem mycket respekt och de visar samma respekt tillbaka.

Rent praktiskt innebär Adamas kaptensroll att han är en länk mellan spelarna, tränarna och klubben. Det handlar exempelvis om information som ska förmedlas från olika håll, bland annat om ändrade tider, samlingar eller annan relevant information. Men enligt Adama handlar kaptensrollen mycket om mjuka värden också.

– Det är kaptenens roll att se om någon i laget är nedstämd eller inte är sig själv. Alla går igenom tuffa perioder och en kapten måste sprida kärlek och glädje och se till så att alla i laget känner sig viktiga.

Det viktiga för 29-åringen är inte att se sig själv som lagkapten, utan att andra väljer att uppfatta honom som kapten. Ledarskap och auktoritet har Adama i blodet. De senaste tio åren har han varit lagkapten i alla klubbar som han spelat i. Och även om hans lag är ett enkelt lag att leda med professionella och bra killar, så uppstår det alltid utmaningar som en kapten ställs inför.

– Det är en utvecklingsfas för mig också. Man måste veta när man ska prata och när man borde vara tyst. När man ska leda andra och när man inte ska det. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och låta människor vara. Vi är alla lagmedlemmar. Och ibland måste man ta ett steg framåt, både i lätta och svåra situationer. Det viktigaste är att leda och föregå med gott exempel. Jag försöker verkligen göra det.

FÖRÄNDRADE SPELREGLER

Men det finns en annan markant skillnad som inte har uppmärksammats lika mycket. Den här säsongen startar Adama Darboe oftast på bänken.

– Utan tvekan var det fruktansvärt jobbigt att vänja sig vid den här förändringen. Jag var förbannad och arg i början och jag förstod inte varför jag skulle starta på bänken. Jag har alltid varit en av de bästa spelarna i ett lag och automatiskt alltid startat. Det man måste lära sig att förstå är att när en klubb vill uppnå något stort, så måste man offra något annat. Allt i livet fungerar så. Det är en inlärningsprocess för mig och ibland är jag är fortfarande väldigt förbannad, men vi försöker vinna ett mästerskap här. Ska jag sitta på bänken och gråta för att jag inte får starta? Det vore väldigt egoistiskt av mig och det är inte så man vinner ett mästerskap. Jag erkänner, det var fruktansvärt i början men man lär sig att hantera det. Jag tror också att vem som än får starta istället för mig, den personen jobbar hårt och förtjänar att starta.

RÄDDNINGEN FRÅN GATAN

Ju mer man lär känna Adama Darboe, desto mer förstår man att han är en människa med många lager. 29-åringens liv har aldrig varit enkelt. Han spenderade sex år av sin uppväxt i ett ghettoområde i Köpenhamn, med kriminalitet i varje gatuhörn. Hans mamma var ensamstående, jobbade på dubbla jobb och uppfostrade parallellt två väldigt energiska och vilda pojkar på egen hand.

– Min mamma var väldigt bra på att hålla koll på mig och min storebror. Hon höll oss borta från trubbel, men när min storebror började bli äldre insåg hon snabbt att vi inte kunde bo kvar där. Jag var sex år när vi flyttade till ett rikare område i Köpenhamn, där mentaliteten var att pengar aldrig var något problem. Det var väldigt annorlunda för oss, eftersom vi inte befann oss i samma livssituation som resten av grannarna i området.

Men att flytta blev lite av en vändpunkt och enligt Adama kanske något som räddade honom från ett liv han knappt vågar tänka på.

– Det var väldigt annorlunda att flytta från ett fattigare område till ett rikt, men mamma gjorde en uppoffring för mig och min bror. Jag är väldigt tacksam för det. Hade vi inte flyttat dit och hade jag inte spelat basket, så hade mitt liv förmodligen kunnat gå åt andra, sämre håll. Jag har aldrig varit attraherad av en kriminell livsstil, men jag vågar inte ens tänka på hur mitt liv hade kunnat se ut. Det kunde ha slutat illa. Jag är övertygad om att basketen blev min räddning på många sätt.

ATT LEVA MED CANCER

Det märks tydligt hur mycket familjen betyder för den danske 29-åringen. Den viktigaste personen i Adamas liv? Han blinkar inte ens innan han svarar.

Min mamma. Hon har lärt mig allt jag kan och hon har varit en fantastisk mamma. Hennes liv har varit väldigt tufft, men hon har alltid uppfostrat mig med mycket kärlek. Framför allt har hon lärt mig att se det goda i människor och att aldrig döma någon man inte känner.

För ungefär tolv år sedan samlade Adamas mamma sina två söner och berättade att hon drabbats av cancer.

– Det var den svåraste dagen i mitt liv. Många av mina vänner har förlorat sina föräldrar i cancer. Jag var otroligt ledsen under en lång period och visste inte hur jag skulle hantera det.

I dagsläget har hon drabbats av en ny canceromgång. Men Adama Darboe är inte känd för att lägga sig ner och ge upp när något är svårt. Och han slutar inte fascinera med sin inställning till livet.

– Jag är väldigt glad över att hon fortfarande lever. Hon kunde ha dött för tio år sedan när första cancern kom. Vi står varandra väldigt nära och jag pratar med mamma varje dag. Jag har ett positivt tankesätt. Man får ta varje dag som den kommer och vara glad för att hon lever. Det är hon som har uppfostrat mig till att vara en positiv människa som är glad åt det jag har för stunden. Hon är en väldigt stark kvinna som alltid har funnits där för mig. Det kommer vara en otroligt sorglig dag när hon lämnar den här världen.

GAMBISK TRADITION

På en av Adamas armar har han tatuerat in sitt eget namn. Hans pappa är från Gambia där det är tradition att den förstfödde sonen får sin farfars namn, precis som hans storebror fått. Adama har traditionsenligt ärvt sin pappas namn.

– Egentligen är det en påminnelse till mig själv om hur jag vill vara som pappa senare i livet. Jag vill att mina barn ska få växa upp med både en mamma och en pappa.

Hans föräldrar skilde sig när Adama bara var ett år gammal.

Min relation till min pappa är relativt obefintlig. Han bor i Danmark och jag har ju tre halvsyskon på hans sida, som jag har god kontakt med. Så jag springer ju på honom ibland, men ärligt talat betyder han inte så mycket för mig. Han har aldrig funnits där.

INGEN VINNER UTAN EN KAMP

Den som har träffat Adama Darboe vet att han är en karismatisk karaktär som älskar människor. Han lämnar ingen oberörd och tror på det goda. Men hur kan någon som varit med om så mycket, ändå tro på mänskligheten och alltid vara positiv när livet ställer en inför utmaningar?

– Två väldigt viktiga personer i mitt liv var min mormor och morfar. Jag stod dom väldigt nära och de var väldigt involverade i mitt liv. De gick tyvärr bort när jag var 18-19, men något de verkligen lärde mig var att le mer mot världen, för att få världen att le tillbaka. När de dog tog jag det till mig och ändrade mitt tankesätt. Det finns inte någon anledning till att bära omkring på ilska.

Adama Darboe är en fighter. Både i livet och på basketplanen. Han är 29 år gammal och har både hunnit studera till lärare och plugga en tvåårig utbildning inom finansiell ekonomi. Redan nu finns tankarna på livet efter basketen. Han ska bli polis och hjälpa människor i samhället som hamnat snett. Fast först ska han vinna SM-guld och för dem som vill stoppa honom kommer det inte bli enkelt.

 Jag lägger mig inte ner och låter människor vinna över mig utan en kamp. De som faktiskt vinner över mig, de måste vara bättre än mig. Jag skulle aldrig spela basket på den här nivån om jag inte var en tävlingsmänniska och jag hatar att förlora. Det har jag en tendens till att visa andra tydligt, haha.

Text: Tea Grbic. Foto: Tobias Guldstrand.

Tweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookEmail this to someone
 
Boråshallen / Kansli
(Bockasjögatan 2 Borås)
Bodahallen
(Milstensgatan 25 507 42 Borås)
Sjöbohallen
(Nolhagagatan 7 506 43 Borås)
Björkängshallen
(Klinikvägen 504 57 Borås)
Hestrahallen
(Hestra ringväg 6 504 70 Borås)
Almåshallen
(Västra Nygatan 20 504 38 Borås)
Erikslundshallen
(Campinggatan 1 506 40 Borås)
Engelbrektshallen
(Engelbrektsgatan 14, 506 36 Borås)
Daltorpshallen
(Stora Tvärgränd 1, 504 33 Borås)

Hitta till våra baskethallar

Klicka här