Mer än bara basket: Simon Gunnarsson #11

Mer än bara basket: Simon Gunnarsson #11

Under 1,5 år har Simon Gunnarsson representerat Borås Basket i basketligan och hans utveckling går uppåt i raketfart. Han är en 20-åring som är extremt användbar på planen, som börjat våga allt mer och som skapat respekt hos sina motståndare.

Egentligen vore det konstigt om Simon Gunnarsson inte hade valt basket, han kommer ju från en familj med bara basketspelare. Både mamma och pappa Gunnarsson har tidigare spelat på hög nivå och i dagsläget spelar storasyster Sara i högsta ligan på damsidan. Fokus på hälsa och sport har alltid genomsyrat familjen Gunnarsson. Trots att basketen ständigt varit det självklara valet, sysslade Simon med sex sporter samtidigt i sina yngre dagar. Det var först på högstadiet huvudfokus hamnade på basket och han slutade med resterande sporter för att kunna satsa helhjärtat.

– I sjuan ville alla bli fotbollsproffs, även jag. Jag kom rätt långt i fotbollen också, jag var med i distriktslag och sådär. Men att välja basketen kändes naturligt. Kanske var jag ändå lite bättre på det. Jag minns mitt utvecklingssamtal i nian där min klassföreståndare frågade mig om framtidsplanerna. Det var enkelt. ”Jag ska bli basketproffs!”, sa jag redan då.

ATT LEVA MED BASKETSPELARE

Trots familjen Gunnarssons långa baskettradition har Simon aldrig känt någon negativ press, utan snarare sett det som ett fördelaktigt stöd. I hans basketsatsning, precis som i livet i övrigt, är familjen viktig för honom.

– Jag har fått väldigt mycket hjälp av mina föräldrar. De har så mycket erfarenhet och har kunnat guida mig genom det mesta. De har kört mig till alla träningar, betalat alla gymkort, lärt mig tricks, gett mig speltips, ställt upp och tagit returer hemma på tomten eller i hallen om jag behövt träna. De har gjort allt och är väldigt värdefulla för min basketkarriär. Jag tror inte att jag hade suttit här idag utan dem och jag är väldigt tacksam för det.

I en familj med bara basketspelare blir det givetvis mycket basketsnack privat. Att ha två föräldrar som kan sporten väl och som kan hjälpa till att utvecklas är ett privilegium enligt 20-åringen. Men det finns såklart stunder då det blir för mycket basket även hemma i Skene.

– Det är klart att det ibland uppstår diskussioner hemma som man bara suckar åt. Gör man mycket fel så kan det ju påpekas noga, men det är för att föräldrarna vill ens eget bästa. Såklart kan det kännas väldigt surt just då men jag är oftast glad för det senare. Hamnar jag i ett liknande läge under nästa match till exempel, är det också lättare att lösa situationen på ett bättre sätt.

HÅRDTRÄNING, STRESSFRAKTUR OCH OVISSHET

I ettan på gymnasiet började Simon Gunnarsson sin resa i föreningen Borås Basket, där han representerade klubben i division 2. Laget tog sig snabbt upp till division 1, men 20-åringen hann bara spela tre matcher den säsongen. Anledningen? Han tränade dubbla pass det året, med både division 1 och ligalaget. I jakten på ligaplatsen blev det för mycket. Simon fick en stressfraktur i foten och missade hela säsongen. Att vara borta från en sport man älskar är jobbigt nog, men ovissheten kring varför foten aldrig ville läka och när exakt Simon skulle kunna spela igen, gjorde allting ännu värre.

– Det var väldigt mycket träning för min del innan skadan kom. Jag var nog till och med lite trött på basketen just då. När jag fick stressfrakturen fick jag besked om att jag skulle vara borta i två månader. Det kändes ganska lugnt med en paus ärligt talat, lite som att det skulle bli en chans att vila och återhämta sig för både min kropp och hjärna.

Men pausen på två månader blev utdragen till fyra månader och vardagen blev en bubbla av negativa provsvar och en ovisshet som var jobbig att hantera.

– Jag hade fått en mikrospricka i benet som inte gick att laga med operation, utan den behövde tid att läka av sig själv. Läkaren förklarade att jag skulle få vänta i minst tre-fyra månader till. Jag hade ju räknat med att få spela basket efter de två första månaderna, men jag hamnade i en spiral där jag fick bakslag efter bakslag.

Åtta månaders frånvaro var stundtals svårt att hantera för 20-åringen, men han fick tillslut klartecken. Det dröjde dock inte länge innan det blev bakslag igen.

– Jag var ivrig när jag äntligen fick komma tillbaka. Jag tränade hårt i tre månader men fick vätskebildning i foten, så jag fick vila två månader till innan jag kunde spela i division 1 igen. Det blev ju ingen ligaplats för mig det året heller…

STEGET UPP TILL BASKETLIGAN

Men hårt slit lönar sig. Förra säsongen fick Simon gå upp till basketligan och representerade Borås Basket i hemmapremiären mot Nässjö Basket.

– Jag kommer ihåg känslan jag hade efter min första match mot Nässjö förra året. Att få spela i Boråshallen inför mycket folk och att spela så bra så att man får beröm, det var otroligt kul. Jag kände ”Wow, det är ju det här jag vill göra!”. Sen dess har jag verkligen förstått hur roligt jag tycker att det är att spela på den här nivån. Jag älskar när det kommer mycket folk och tittar på matcherna.

Att ta steget från division 1 till basketligan kräver mental styrka, nerver i schack och ett bra självförtroende.

– När jag var yngre tänkte jag ofta på hur nervöst det måste vara att spela i ligan inför mycket publik. Idag är jag fortfarande lite nervös inför alla matcher jag spelar i stort sett. Det har alltid varit så, men jag ser det som en bra grej. När jag känner nervositet så betyder det någonting för mig och då presterar jag som bäst.

Möjligheten att få vara med i ligalaget, att spela Europaspelet och att få allt mer matchtid är faktorer Simon värderar högt.

– Det är fantastiskt roligt att få åka och spela mot de bästa lagen i Europa. Man ser vilken nivå man själv ligger på och det är väldigt utvecklande för mig som ung spelare att få komma ut och känna på det. Man får en chans att tidigt inse vad man själv behöver träna mer på för att nå nästa steg i sin utveckling.

FRÅN BÄNKEN TILL STARTFEMMAN

Redan tidigt in på förra säsongen visade 20-åringen spelförståelse och talang. På bara ett år har han gått från att sitta på bänken och lära av de mer rutinerade spelarna, till att vara med i Borås Baskets startfemma. Men vad har hänt med Simon Gunnarsson det senaste året och hur lyckas en så ung kille uppnå en sådan otrolig utveckling på så kort tid?

– Många tycker nog att jag har haft en fantastisk utveckling men jag känner ju inte själv att jag är jättemycket bättre än förra året. Det har ju inte hänt något speciellt, jag har ju inte fått någon talang från himlen sedan dess liksom. I somras tränade jag extra hårt och hade tid att fokusera på områden jag behöver förbättra, bland annat spänsten. Jag har tränat mycket på mina skott också.

Men det är mer än spänsten och skotträningen som är annorlunda med Simon Gunnarssons spel den här säsongen. 20-åringen spelar med ett större lugn och känns mycket säkrare i sitt spel.

– Jag har ju fått mer utrymme i laget och mer speltid i år, då växer självförtroendet på planen. Jag har ju alltid haft lätt för att läsa spelet och förstå vad det handlar om, det har jag fått gratis av mina föräldrar. Men jag vågar mer i år och jag vågar misslyckas. Jag har även fått mer förtroende från laget och det märks. Sen är det väl klart, jag måste ju också ha blivit bättre. Har jag inte blivit bättre så har jag ju gjort något fel, haha.

MÅLMEDVETENHET, VILJA OCH ENGAGEMANG

Basket på elitnivå tar såklart stor plats i 20-åringens liv. Med mycket träning och ett hårt pressat matchschema, blir det på sin höjd en dag ledigt i veckan. Och även om det kan vara tufft så finns det inget roligare, menar Simon. Att vara med laget, få utvecklas, vinna och nå framgång är värt slitet. Även om han precis påbörjat sin karriär, är han medveten om att det någon dag tar slut.

– Jag har tänkt mycket på vad jag vill göra efter basketen. Så fort jag vet vad jag vill bli, så är tanken att jag kan plugga parallellt under säsongen. Lite kurser eller så på distans. Jag är ju väldigt intresserad av idrott så jag vill ju jobba inom det. Det är viktigt att det är socialt och aktivt. Gärna så att jag arbetar med människor, kanske som idrottslärare eller där jag kan hjälpa andra.

När Simon Gunnarsson pratar om sina framtidsvisioner, målsättningar och utvecklingsmöjligheter är det lätt att glömma att han bara är 20 år gammal. Det finns säkert folk som tror att hans framgång är konsekvensen av bra basketgener och kanske till och med lite tur. För visst har Simon fått hjälp hemifrån, med oändliga tips och tricks. Visst har han fått fördelaktiga basketgener. Men den som tror att Simon Gunnarsson har fått sin framgång gratis, den tror helt fel. Det är hårdträning, en stark målmedvetenhet, mycket vilja och ett ständigt engagemang som ligger bakom 20-åringens enorma utveckling. Och det märks tydligt på resultatet.

Text: Tea Grbic. Foto: Tobias Guldstrand.

Vill du läsa fler spelarporträtt? Här hittar du del 1, del 2 och del 3 i artikelserien Mer än bara basket. 

Tweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookEmail this to someone
 
Boråshallen / Kansli
(Bockasjögatan 2 Borås)
Bodahallen
(Milstensgatan 25 507 42 Borås)
Sjöbohallen
(Nolhagagatan 7 506 43 Borås)
Björkängshallen
(Klinikvägen 504 57 Borås)
Hestrahallen
(Hestra ringväg 6 504 70 Borås)
Almåshallen
(Västra Nygatan 20 504 38 Borås)
Erikslundshallen
(Campinggatan 1 506 40 Borås)
Engelbrektshallen
(Engelbrektsgatan 14, 506 36 Borås)
Daltorpshallen
(Stora Tvärgränd 1, 504 33 Borås)

Hitta till våra baskethallar

Klicka här